withsarahseyes

Idag var det en tant på gatan som kom fram och frågade mej ifall jag var en modeslav.
Jag glodde. Hade på mej mammas mossgröna jättedunrock som är allt annat än modern.
Åtminstone har jag inte sett den med på vårkollektionen ännu iaf. Inte sommar
kollektionen heller, för den delen. Inte ens nästa höst. Kanskekanske hör
den hemma på Grönlands speciella modekollektion. Norra Grönlands.
Men eftersom jag faktist dyrkar modeguden, och inte brukar gå klädd
i gröna jättedunrockar från norra Grönlands året-om kollektion, så svarade jag Ja.
"Fina kläder gör mej lycklig". Hon gav mej en sträng blick.
"Jaha, så du är materialist liksom?"
"Japp" Jag log rart mot henne och gick vidare dit jag var påväg, till grannen för att låna vetemjöl.
Sen började jag fundera. Är man materialist om man tjänar
modeguden? Ja, det är man väl. Men är det egentligen nåt att skämmas över?
Alla är väl materialister i grund och botten. Annars skulle väl ingen sträva efter
rikedom? Sen finns det bara olika sorter av materialism. Endel får njutningar av
fina bilar, endel får det av mat och andra får det av den vippiga kjolen, den kortkorta
klänningen, ränderna och av rutblusen. Av gubbskorna och av klackarna. 
Vi hjärta materialism.